Ypperlig anmeldelse av Pidde Andersson, der han også omtaler og til en viss grad også analyserer ikke bare denne historien, men også Fantomet-serien generelt. Jeg tar fram to avsnitt:

«Större delen av sidorna består av actionscener. Folk slåss, skjuter, spränger och jagar varandra. Jag noterar att många nyare Fantomenförfattare, främst amerikanska, verkar tro att Fantomen är en actionserie. Men Fantomen är en äventyrsserie. Bra Fantomenäventyr bygger på rejäla, robusta historier. Visst ska det förekomma actionscener, men det är handlingen som är det viktiga.»

Ja, men ikke bare forfatterne, men også en god del, kanskje mesteparten, av dem som er innom Facebook-sidene om Fantomet, synes også å ha den oppfatningen.
Det viser også alle deres bilder der Fantomet slåss, skyter, springer og jager,bilde opp og bilde ned. Det gjør at det er vanskelig, ja, nærmest umulig å ha en seriøs diskusjon om handlingen i Fantomet-historiene på Fantomet-sidene.

Det neste avsnittet er:
«För övrigt verkar en kulturskribent på Sydsvenskan tro att Fantomen är en serie som skriver sig själv, att det är Fantomen som fattar sina beslut, och inte en manusförfattare.»

Ja, og det gjør sannelig også fansen her, så denne kulturskribenten er i godt selskap!