MER ENN ÉN SUPERMAN (30.04.06 )
Lars Johansson er tilbake med en ny artikkel. Denne gangen ser han nærmere på ulike utgaver av Superman.
Hej. Jag ska tydligen skriva en kolumn till men jag är för tillfället upptagen. Vad jag gör? Jag spelar ett spel på mitt gamla Super Nintendo. Nå, ni ska väl få vara med om detta underbara spel.
Det börjar med ett ganska makabert bloddrypande S som kommer nedstigande, följt av texten “The Death and Return of Superman”. Musiken är tyvärr inte baserad på John Williams (Superman the Movie) som i ett annat suveränt gammalt arkadspel utan något mer alldagligt. Vi trycker på Play och då står det Metropolis… Present Day… A complete Power Failure… och så får vi i första banan möta “The Underworlders” som har tagit över stan. Själva strömavbrottet var inte så svårt att göra vid den här tiden, innan tredimensionell grafik blev standard. Man ändrar bara färgerna på pixlarna. Men det är coolt. Det här är ju trots allt början av förra årtiondet. Tyvärr så kommer jag inte längre än första banan just nu, så jag tröttnar snabbt och tittar hellre i min gamla tidningsbunt.
Vi var ju framme vid The Death of Superman i min förra kolumn. Tidningarna med Superman höll på Super-Nintendo-tiden faktiskt högre klass än vad de gör idag. Trots att Superman själv var död. De var tre till antalet som man skulle följa, även cross-overs i andra tidningar, så varför skulle man inte köpa Justice League America som fått en liten röd flik med samma makabra S-emblem som i Nintendo-spelet. Hm, jag kanske ska se om jag kommer en bana längre trots allt. Nja, jag vet inte, tidningarna är nog roligare.
Längre ner i bunten hittar jag ett nummer av de då “vanliga” Superman-tidningarna; här är det Action Comics som har fått byta skepnad, för det går naturligtvis inte att skriva Superman in Action Comics längre, det får bli Supergirl. Den gamla klassiska scenen med bilen känner jag igen nånstans ifrån. Man vill såklart läsa klart om begravningen för en vän, men vad skymtar härnäst i högen “Back from the Dead”. De kan väl inte återupväcka Superman, iallafall inte redan?
Nej, det visar sig vara Jonathan Kent som drabbats av en hjärtattack och lyckas möta sin adoptivson på “andra sidan”. Nå, vi letar vidare. Men vad är det här då, The Last son of Krypton is Back, skrivet av Roger Stern som senast uppmärksammats här i Sverige för sin medverkan i svenska Fantomen. Denne Last Son har tydligen sina likheter med Superman. I en annan tidigare Superman-tidning hittar vi The Man of Tomorrow, men det tar inte slut där, det kommer en Man of Steel och en Superboy, The Metropolis Kid. The Man of Steel torde vara den enda som vi vet med säkerhet inte är den återuppståndne Superman.
Man fortsätter i Supermans värld med alla andra välbekanta bifigurer, vi ser ett bekant ansikte med Krypto, först faktiskt kallad Krypton, när han blir hittad och var på väg att bli dränkt. Metropolis Kid och den nyintroducerade Tama Moon för tankarna till Superboy och Lana Lang på 60-talet. Men det här är 90-talet och vi är mitt uppe i The Reign of The Supermen.
The Men of Steel ska slåss mot varandra. The Men of Steel ska kämpa tillsammans. De bästa episoderna var skapta av Louise Simonson och Jon Bogdanove, som lär ha döpt sin son till Kal-El. Den nämnde Roger Stern var inte dålig han heller, han skrev och berättade med andra tecknare och snart kom han att skriva den “samtida” romanen med samma namn och story som nintendospelet ovan.
Vi fick till slut reda på vem som var vår verklige hjälte efter en hård kamp mot en annan Superman som kom att gå under benämningen The Cyborg. Vår hjälte var alltså ingen rekonstruerad reparerad figur som vi först trodde. Han fick däremot efter återuppståndelsen en annan frisyr.
Tyvärr hade inte alla förmågan att komma tillbaka från de döda. Skvallerreporten Cat Grant förlorade senare sin lille son, då han blev mördad av Leksaksmannen. Tidningarna görs av samma team under de närmast följande åren. En höjdpunkt är när Superman slåss mot sin spegelbild Bizarro i en flera nummer lång historia. Men dessa alldagliga fiender är snart ett minne blott, inom kort är Doomsday tillbaka, han som dödade Superman tidigare. Nu är han tillbaka, utrustad med tydliga minnen av sin, får vi veta, kryptonske skapare. Nå, fajten vanns av, gissa vem. Vi får senare istället läsa något kallat The Death of Clark Kent, inte lika bra som vad som kom efter, Supermans team-up tillsammans med en grön kvinnlig varelse som äter upp sina manliga sexuella partners. Det hela slutar med den spännande rättegången och domen mot Superman. Självklart blir han räddad av den vi minst anar.
Nu får det väl ändå vara nog. Nejdå. vad sägs om Mr. Mix-yes-pitilik som agerar både som Bobby Ewing i duschen och Uncle Scrooge, ett Kandor som inte (!) är av Kryptonsk härkomst, och så händer det som vi har väntat på så länge, Superman gifter sig. I detta nummer kunde vi se John Byrne komma tillbaka som gästtecknare. Den glada stämningen övergår snart till Honeymoon horror. Även om Simonson-Bogdanove fortfarande totalt styr över åtminstone en av tidningarna, har den mest spännande eran redan varit. Men än håller tidningarna måttet. Ända tills något märkligt händer, plötsligt får Superman under stor uppståndelse en ny dräkt och dessutom helt annorlunda krafter, något som i efterhand har ansetts som ett av historiens grövsta misstag.
Ytterligare fadäser som att introducera Superman Red – Superman Blue följt av diverse nödlösningar och återgång till som han såg ut före omvandlingen gör de kommande åren ganska ointressanta, dessutom som Simonson/Bogdanove slutar. Senast tidningen blev kul igen var med Gail Simone och John Byrne i Action Comics förra året. Men tyvärr tycker jag det blev en del cross-overs med andra tidningar som gjorde det svårt att hänga med. Cross-overs och spin-offs ja, Stålgubben fick en egen tidning, Steel, så även Superboy och vi får inte glömma Supergirl. De hjältarna ska jag skriva om nästa gång.
Som avslutning har jag två enfrågeintervjuer, först med Melissa Ashton som bor i Austrailen. (Hon har hjälpt till med Byrne Robotics). Hennes far är med som statist i Superman Returns. Jag frågar Melissa: – Jag är väldigt nyfiken på en grej. När man ser filmen, var någonstans kan man få syn på din far?
Melissa svarar: – Min far är statist i filmen, och förekommer i en scen som utspelas utanför “Metropolis Sjukhus” som i verkligheten var Wynyards tågstation i Sydney, och det är en folksamling där, med hurrarop för Superman med skyltar som “Du är bäst, Superman” osv. I scenen anländer Lois med ett barn i famnen och går in i sjukhuset. Enligt min far, som inte vet varför Superman är på sjukhuset, eller var detta hör hemma i historien, så gick hon precis förbi just min far, som är ca 180 cm lång och väger 85 kilo, med mörkt, något gråtonat hår. Jag har inte sett filmen, så jag vet inte hur tydligt han syns på vita duken, men jag ska helt klart titta efter honom när jag ser filmen!
Enfrågeintervju två: Matt Hawes har en serietidningsbutik på andra sidan Atlanten (www.comicsunlimited.biz). Han har också uppfunnit en egen superhjälte med samma namn som en av Marvels hjältar. Jag blir nyfiken och frågar honom: – Du har uppfunnit och registreat en superskurk, Carnage. Vem skulle vinna en fight mellan din skurk och Superman?
Matt: – Jo, jag registrade och har nu copyright för en figur vid namn “Carnage” 1986, innan Marvel skapade en figur med samma namn. Min figur, liksom Marvels, som namnet antyder, en skurk och riktigt otäck snubbe. Sen avtar likheterna. Vem som skulle vinna i en fajt mellan Superman och min Carnage? Superman, lätt. Min figur kommer inte i närheten av Supermans krafter. Superman skulle klappa till min Carnage och skicka honom gråtande hem till sin mamma.
Nu var det slut för den här gången. Men jag har ju inte satt några betyg. OK, att ha en far i Superman Returns som Melissa får betyg 5 av 5 möjliga.
Lars Johanssons tidligere artikler for Serienett:
Origins
En kikk på Supermann
KLASSISK SKREKK MELLOM STIVE PERMER <- Eldre | Nyere -> KELPIE MED NYE UTGAVER