AMERIKANSKE OPPTRYKK ( 4.10.07 )
En rekke amerikanske superhelttegneserier fra forlagene DC og Marvel trykkes opp på ny i ulike bokserier. Her ser Lars Johansson nærmere på noen av dem.
Jag fotsätter att skriva litet om de amerikanska originalserierna, av den anledningen att mina favoriter, t ex Superman och Fantastic Four kan vara svåra att få tag i på de skandinaviska språken.
Mitt emellan Marvel Essentials i svartvitt och inbundna volymer med riktig pärm finns paperbacks i färg. De brukar vara i snyggt papper och faktiskt inte så hemskt dyra.
John Byrne Fantastic Four Visionaries volym 7 är min nyaste inhandlade FF-bok. Har man handlat de svenska volymerna eller läst de som gavs ut i Marvels Universum är man inte i närheten av den amerikanska samlingen. Volym 7 bjuder liksom de tidigare på John Byrnes verk blandat med andra crossovers, där man har tyckt att så har varit nödvändigt. Man publicerar alla tidningarna så som de har sett ut i original, förutom att färgerna är betydligt kraftigare i trycket och att omslagen till varje originaltidning publiceras i något förminskat format. I verkligheten kom två tidningar ut samtidigt, verkar det som, medan de här publiceras i serie. Denna diskontinuitet gjorde mej yr i huvudet, men det är ändå fördelaktigt att man inte ger editoriella kommentarer som i Svenska Marvels Universum, men ibland kan en förklaring vara på sin plats.
De båda samtidiga episoderna är båda tecknade av Byrne. Den ena har han tuschat och skrivit själv, medan den andra har skrivits av Roger Stern. Det är samma drama fast från olika synvinklar, där Byrne klart står som vinnare. Stern, som egentligen är min absoluta favoritförfattare, har här åstadkommit en lika stor virrighet som i det nordiska fantomenäventyret “Secret of the Waterfall”.
Byrnes inledande rymdepos om the skrulls, om vi bortser från Sterns olycksfall i arbetet, samt inledningen till X-Factor i den senare halvan, fungerar som vanligt mycket bra tillsammans med de enklare historierna, som den om en liten pojke som vill bli som The Torch.
Tyvärr så fungerar inte Marv Wolfmans och John Byrnes episoder som tillsammans utgör den nya samlingsserien paperbacks Superman – Man of Steel särskilt bra ihop. Detta vet jag utan att ha köpt de fem volymerna, för dessa tidningar utgjorde svenska tidningen Stålmannen innan den lades ner. Tidigare hade jag köpt del 1 iallafall, eller den som kom att kallas del 1 nu, som från början var en miniserie bara för att berätta Supermans bakgrundshistoria. När så den svenska tidningen lades ner några år senare köpte jag de amerikanska så gott jag kunde. Om ni har missat de svenska tidningarna eller inte var födda då, så rekommenderar jag starkt volym 1. Den ser inte ut som på bilden numera, men innehållet är detsamma.
MoS volym 1 är inte John Byrnes bästa verk, men det är den bästa versionen av Superman skulle man kunna säga. Volym 1 är helt Marv Wolfman-fri så den går alltså att köpa utan att man blir besviken. Wolfman är en lysande författare, men med Superman har man inte lyckats snacka ihop sig så man har fått en enhetlig Superman-värld. Jag har, snål som jag är och ogillande av Wolfmans insats, valt att bara fylla ut med volym 4 i MoS-serien och strunta i 2,3 och 5.
MoS volym 4 är så gott som Wolfman-fri den också, iallafall så märks han inte. Den är också fri från Jack Kirby’s värld som jag inte tyckte riktigt fungerade när jag läste de episoderna på svenska. Byrnes egna lösning på hur Legion of Super-Heroes träffar Superboy som här egentligen inte finns, fungerar däremot bra, förutom att man har sett på LoSH litet olika. Byrnes teckningar är väldigt charmigt gammalmodiga och de övriga är väldigt charmiga i någon slags diskostil a la 70-80-tal. Ni som inte har läst Superboy eller Rymdens hjältar när de fanns i Skandinavien – det var väldigt fantastiska äventyr som ibland fick systertidningen Superman att blekna.
Här i MoS 4 får man se det definitiva slutet på LoSH – Rymdens hjältar och det fungerar mycket bra om man, som sagt, bortser från teckningsvariationerna. Många episoder är helt nya för oss skandinaver i MoS 4, så den går att inhandla med gott samvete även om man har de gamla tidningarna från Semic/Satellitförlaget. Sammanfattning: Vill du ha en bra Superman-origin i bokhyllan (och slippa Wolfman så mycket som möjligt – tro mig, de passade inte in) så köp volym 1 och volym 4 i MoS!
Vi är ju litet inne på att spara pengar här, som ni märker. Jag har varit och sneglat på vad Neal Adams nygamla Batmanutgivningar i hardcover skulle kosta. Jag har läst den svenska utgåvan (den är lysande, och andra har skrivit om den här på Serienett) men jag ville precis som i fallet med Fantastic Four ha mer. Nå, så blev det inte. Jag ville dessutom ha något på engelska, eftersom min övriga Batman-samling är på engelska. Och jag gillade visserligen Batman-Year One till viss del, men inte Year Two eller Year Three. Alla dessa hade utgjort ett fint Batman-origin att ha i hyllan precis som Byrnes Man of Steel, om de hade varit bra, vill säga. Låt mej bara säga att jag tror det var i Year Two som Batman teamade upp med Joe Chill!
Ett bättre “origin” fick bli Batman – The Greatest Stories Ever Told. Den är inte särsklit dyr och man får följa Batman sedan Bob Kanes dagar i några episoder. Sedan blir det ett hopp, först till Dick Giordano och en smalare Batman, sedan till en lika smal Batman av Neal Adams, nu med skinande datorfärger. En av anledningarna till att Neal Adams samlingsvolymer (som jag ju inte hade råd med) var så dyra lär ha varit att han tecknade om dem samt att man lade på nya genomarbetade färger. Det är tydligt att det är dessa omarbetade episoder som har följt med även här, och det får man ju räkna som bra. Några modernare Batman-episoder följer med också. Sammanfattning: Som helhet är Batman – Greates stories trevlig och bra och jag ångar inte att jag köpte den.
Ibland vill man bara ha vissa utvalda volymer (som ovan med MoS)och ibland får man inte tag i hela serien fast man vill ha den. Så är fallet med John Byrnes Generations. Byrne jobbar gärna med Superman och Batman utanför den ordinarie kontinuiteten numera, ett annat exmpel är ju True Brit som har recenserats här på Serienett. Tyvärr så har bara volym 1 och 2 kommit i paperback av Generations och den sista, del 3 verkar inte komma alls och det är ju inte så roligt om man som jag missade tidningarna när de kom ut. Ni som gillar Byrne, teckning, tusch och manus, Genearations 1 och 2 i trade paperback är mycket bra. Av de alternativa bakgrundshistorierna gillar jag Batmans bäst.
Det här var mina rekommendationer den här gången. Jag ska snart hämta ut nyutgivna Jack Kirbys Fourth World i hardcover och de lär kosta litet mer. Jag ska skriva om dem nästa gång.
BANANJAKTEN <- Eldre | Nyere -> MER NORSK FRA JIPPI